Ja...jag lovade ju att försöka svara på det i ett tidigare inlägg. Det finns många anledningar men jag börjar med en.

Att vandra är sjukt roligt. Man möter en massa galet folk, trevligt, snällt folk och alla andra sorter. Att spela och sjunga mina låtar är också bland det bästa jag vet. Kombinationen av de båda är ju för mig ganska logisk.

Att det blev just Göteborg-Stockholm handlar om att få till en längre resa än Dalarna-Stockholm. Det började kännas för kort helt enkelt. Jag vill också nå ut till fler människor med mina pekoral, och i Göteborg är jag ingen Pontus Wernbloom.
Och så är det utmaningen. Jag kan inte stigarna mellan Göteborg och Stockholm. Inte alls faktiskt.
Jag vet bara att det är långt och det skrämmer mig lite ibland...

Och den känslan gör mig ännu mera peppad. Jag ska fan klara det!



På den här bilden var jag inte skrämd men riktigt trött. Den är från TV4-huset förra året, mellan framförandet av Den Tunna Röda Linjen och Flyktsagor. Bandet hade åkt hem och jag skulle lira Flyktsagor solo med gitarren. Det var min debut i rikstelevisionen, och jag hade inte sovit på 29 timmar. Det var ju första dagen på vandringen och jag hade förberett och repat hela dagen och natten innan. Men det gick bra!!

Tyvärr finns inte klippet kvar från Nyhetsmorgon men jag ska leta bland polare och se om nån kan youtuba det.

Ajöss!

Per