Ja det är väl läge nu.

Jag heter Stiko Per Larsson, en rumlare av rang, musikant, låtskrivare och lite annat byls.

Den här bloggen är tänkt att vara en frustrationsvägg och en klottervägg där jag tänker dela med mig av mina förberedelser, bakslag och framsteg inför sommarens stora äventyr för min del:
En vandring till fots från Göteborg till Stockholm.

Varför!??
Det återkommer jag till. Men först lite historia.

I februari 2007 landade jag i Sverige efter en semester på Madeira. När planet rullade in över Arlanda slog det mig hur snabbt man kan förflytta sig i världen. Jag tänkte då på en gammal idé som föddes över en fika på Siljans Café något år tidigare. Jag och Joel, en gammal fin vän, satt och lurade på om det var möjligt att gå till fots mellan Dalarna och Stockholm. Idén stannade där på Siljan, men kom tillbaka som en stenhård sargretur ungefär samtidigt som mitt plan från Madeira började närma sig den frusna landningsbanan på Arlanda.

Så började det. I tre månader satt jag och klurade ut stigar och vägar och undersökte vad tusan man skulle göra för att lyckas med min fina idé. Jag hade bestämt mig, men det var ju en hel del man skulle ta reda på innan.
Jag kom i kontakt med föreningen Dalkarlsvägen, som under sent 90-tal och resten av 00-talet ägnat en hel del tid åt just det jag ville veta.

Så. 21 maj 2007 traskade jag iväg. Från Söderås, en fantastiskt fin plats på en höjd ovanför Siljan ( sjön, inte fiket ), började jag släpa mig söderut. Tanken var följande:
Att med gitarren på ryggen och en laptop och tandborste i packningen spela mig hela vägen ner. Varje kväll stannade jag för att spela, för mat och för husrum. Varje konsert skulle direktsändas på min hemsida, och varje kväll klippte jag ihop en film från dagens äventyr och lade upp på min hemsida.

Det här är videobloggen från den allra första dagen på den allra första vandringsturnén... så ni ser vad jag pratar om. Jag var hyfsat trött den dagen kan jag säga.

12 dagar senare, 1 juni 2007 nådde jag fram till Stockholm.
Det var ett fantastiskt äventyr och en galen upplevelse. Att ensam vandra drygt 30 mil, iklädd folkdräkt, och möta drösvis med folk och ha hejdlöst kul!
Jag var också såklart nyfiken på hur min sargade musikerkropp skulle reagera på ett sådant här rackartyg. Men gick hur bra som helst. Visst tusan värkte mina ben och fötter och jag skrek av vemod och smärta några dagar kring Sala då packningen var tyngre än någonsin och regnet piskade mig i ansiktet. Fy helvete, tänkte jag. Aldrig mera.

Men jag hade väckt något i hörnet av min själ. Ddt var en sån fet upplevelse att jag ett år senare begav mig iväg på en returresa. Nu skulle jag gå "hem", från Stockholm till Leksand. Den här gången fick jag sällskap. Michel, en god vän som också arbetar med mitt skivbolag, följde med. Likaså hans hund Yrrol, som jag raskt döpte om till Alvik.
Med oss hade vi en "forkarl", alltså en följebil med chaufför. Peter Faxvall var namnet på den token.

Vi fyra gav oss iväg på en resa som blev minst lika galen som den första, och det var gott att ha sällskap på stigarna också.

Jag kommer att återkomma till de här båda resorna under våren, så ni förstår lite bättre vad jag talar om.
Men den här bloggen kommer till stor del att handla om mitt, Michel, Alvik och Peters nya äventyr:
Göteborg - Stockholm.

Alltså samma upplägg, en turné till fots, där jag spelar mig fram genom Sverige.
Skillnaden den här gången är att inte finns en färdig rutt att följa, inga vandringsleder som går hela vägen, inga bekanta ansikten som det fanns hemma i Dalatrakterna. Det är helt okänd mark för mig.

Jag har varit i Göteborg två gånger tror jag, och desto mindre i bygderna mellan Göteborg och Stockholm.

Det blir en lång resa, någonstans kring 45-50 mil. Det kommer att ta ungefär tre veckor tror jag, och jag har ingen aning om var jag börjar.

Avenyn?! Var fan ligger den? Och sen då?

Ja, ungefär där är jag nu. Jag hoppas att via den här bloggen få tips, på vägar, stigar, boende, spelplatser och liknande.

Om inte annat så lovar jag ni kommer få jäkligt kul om ni väljer att följa mina och de andras trix och knep för att lyckas med mastodontpromenaden...

Vi hörs!

Stiko